Terminologi och teknik

Drop

Skillnaden mellan hälens och framfotens höjd i skons sula kallas för drop. Den anges i mm och ger olika upplevelser i fotens isättning och rullning. Det är vanligt med mellan 5 och 10mm drop men undantag finns, några märken med Altra i spetsen väljer att anamma 0mm drop på samtliga sina modeller.

Ett högt dropp gör att framfoten lutar framåt redan när du sätter i den. Detta ger känslan av en framåtdrivande isättning, belastningen på vader och hälsenor minskar medan knä och främre lårmuskulatur får jobba mer. Skor med högt drop har blivit vanliga i så kallade superskor.

Ett lägre drop gör att fotens strukturer och hälsena får jobba lite mer vilket ger ett mer naturligt löpsteg.

Stackhöjd (Stack height)

Anger höjden på sulan i mm i både framfot och häl. Exempelvis 40mm/30mm där den högre siffran anger hälens höjd. Skillnaden mellan dessa mått ger sulans drop.

En sko med mycket stackhöjd har såklart mycket skum vilket är det som ger skons dämpning och responsivitet. Ju mer stackhöjd desto mer dämpning alltså, nackdelen är att skon kan bli instabil och tung samtidigt som markkontakten försämras. Beroende på andra tekniker behöver inte detta vara ett problem. Om något kan en sko med hög sula vara svår att springa trail eller i terräng med.

Skum (Foam) i mellansulan

Skummet i en sko är det som ger skon dämpning och responsivitet, dvs hur mycket energi den returnerar, och finns i ett antal utföranden. Alla tillverkare har sina egna skummaterial som i grunden består av ett antal olika material men som de sedan har egna recept på vilket ger lite olika egenskaper. Nya skummaterial, i kombination med kolfiberplattor, är det som gör de nya superskorna så bra.

Förenklat finns tre olika material man gör skum till mellansulor av: EVA, TPE, TPU och PEBA. EVA är den traditionella och äldsta varianten och återfinns i många , TPU och TPE återfinns i modernare skor t.ex. Adidas Boost respektive Nike React. PEBA är det senaste materialet som fick genomslag när Nike lanserade sin Vaporfly 2017 och hittas i många av de tävlingsinriktade skorna från flera tillverkare.

Det som eftersträvas i ett skum är hög returenergi, lätthet och till viss del mjukhet men det sistnämnda beror mycket på löparens preferens. PEBA är det material som hittills har presterat bäst i löparskotester. I samtliga ovan nämnda material finns det olika sätt att förändra grundmaterialet under tillverkningsprocessen vilket gör att tillverkarna får olika fördelar.

(Kolfiber) Plattor

När Nike Vaporfly först lanserades med nya spännande superegenskaper trodde man att det mesta handlade om kolfiberplattan som var instoppad mellan två skumlager. Med tiden har man insett att kolfiberplattan inte hade någon större effekt på responsiviteten utan istället ger de stabilitet till en ofta smalt och högt designad mellansula till en låg vikt.

Förutom kolfiberplattor finns det lite alternativ, t.ex. har den populära skon Saucony Endorphin Speed en nylonplatta istället som är lite mer flexibel, billigare och ger inte samma aggresiva intryck som kolfiber gör. Ytterligare en variant är Adidas energy rods som är fem smala kolfiberplattor som följer tårnas individuella ben vilket enligt Adidas ska ge styvhet, minska energiförlust och minska slitage på kroppen.

Yttersula

Underst på skon placerar tillverkarna en yttersula för att ge grepp och minska slitage på mellansulan. Yttersulan består ofta av gummi eller ett hållbart plastmaterial, dessa material har inte samma egenskaper som mellansulan och väger ofta mer. För att hålla vikten nere på tävlingsskor minskar man ofta mängden yttersula till ett minimum vilket kan minska hållbarheten.

På trailskor används ofta en grövre mönstrad sula med dubbar av varierad längd beroende på hur stökigt underlag skon är tänkt att användas för. Materialets egenskaper, snarare än mönster, avgör hur bra våtgrepp en sko får. Något som kan vara viktigt om du förväntas tävla i regn.

Vikt

Skons totala vikt påverkar löpekonomin, enligt ett par studier verkar en ökad vikt på skorna med 100g minska löpekonomin med ungefär 1%. Kan man då tänka sig att springa barfota skulle ge en ökning av löpekonomin med 2%? Nej, även om foten i sin konstruktion, ffa tack vare hälsenan, är väldigt elastisk och energieffektiv så är den definitivt inte det över tid. Mellansulans egenskaper i stötdämpning gör att kroppen kan hålla ett energieffektivt löpsteg över längre tid, detta tack vare att slitaget minskar. Ett optimalt förhållande mellan vikt och stötdämpning/responsivitet är såklart eftersträvansvärt.

Tävlingsskor försöker minska vikt i alla delar, från yttersula till ovandel till snörsystem.